-MAAAT! Hörde jag Agneta ropa uppifrån.

Jag gick upp för trappan och skulle öppna dörren, den var låst.

Jag bankade på den och ropade Hallå.

Agneta kom.

- Ja, dörren låser sig ibland.

Jag gick mot matrummet och i på en tallrik låg kyklingbitar uppdelade i skivor och jag såg värkligen fram emot att få hugga in!

Jag tänkte dra ut stolen och sätta mej ned, men då ropade Agneta ett argt NEJ!

Vi skulle be bordsbön.

Vi bad, fast jag inte äns trodde på gud, sen satte vi oss ner.

Efter att Agneta lagt upp kyckling på hennes tallrik skulle jag läggga upp på min, men ännu en gång sa hon ett argt nej.

Hon räckte fram enskål med lock, jag öppnade och där i låg bland det äkligaste jag sett.

Typ, inälvorna från kyckligen.

- ska jag äta dethär?

- ja, ät och tig Lovisa!

Jag ställde mej upp så hastigt att stolen ramlade bakåt och sprang mot dörren, tog mina skor och min jacka och sprang.

Inte igen, tänkte jag. Varför rymmer jag alltid? Varför duger inget, jag menar värre saker har väl hänt än kyklinginälvor och smutisga madrasser?

Men jag fortsatte bort från Agneta. Bort,bort,bort!

Jag kom till något som dom som bodde där säker skulle kalla för centrum, jag skuell kalla det för typ två bänkar och ica.

Det satt ett gäng ungdommar några år äldre än mej och drack, sprit..

- tja, sa jag. Kan ja få?

- Hur mycket kan du pröjsa? Killen jag pratade med hade en kontig norrlänskdialekt.

- 50. svarde jag.

- han tog emot femtiolappen och gav mej en vodkaflaska.

Jag öppnade flaskan och tog två stora klunkar, en efter en.

Sedan en till och en till.

All kyla försvann, all sorg och allt hämskt.

Allt försvann, jag drack och drack och flaskan försvann.

Jag lade mej ner på en bänk och somnade.

Gänget ungdommar var lika fulla som jag var, dom började sparka och slåss.

Dom misshandlade mej.

Jag vaknade och fortsatte fly, jag flydde mot ingenstans.

Bort mot skogen.

Bort från hålan

Jag somnade på lite mjuk mossa.

Jag var alldeles varm av all sprit.

Varm ja. Jag inbillade mig såklart.

Det var sen höst och knappast varmt, det var kallt.

Jag trodde jag var varm men egentligen höll jag på att frysa ihjäl.

Den natten dog den femtonåriga flickan, ensam och oälskad.


Vad tycker ni, ska jag borde jag fortsätta skriva eller sluta helt? är jag bra eller dålig?